Som titeln redan har avslöjat så kommer jag i detta inlägg berätta om hur det gick till när jag gick upp och varför det har tagit mig så lång tid tills jag faktiskt lyckats vända (om jag gjort det nu är jag inte 100 procent säker på än).

När jag var sju år gammal så skilldes mina föräldrar och det är då man kan se en drastisk förändring på mitt skolfoto från ettan och tvåan. Som barn är man inte lika medveten av vad det är som pågår. Jag tyckte det var super häftigt att jag skulle flytta och inte nog med det, jag skulle flytta till en lägenhet (bodde i ett slags radhus innan). Mammas nya kille var ju dessutom jätte snäll (dom är gifta och har varit tillsammans i 10 år nu).
Men någonstans på vägen började jag inse att pappa inte var med i bilden lika ofta. Min kontakt med pappa bröts helt efter att mamma och pappa skillde sig och tillslut insåg jag att jag inte skulle träffa honom nå mer och det var då som jag började missbruka mat. Som åttaåring verkar det kanske lite dramatiskt men jag kände på något sätt att maten tröstade mig nu när pappa inte fanns där. Det fortsatte och det blev så extremt att jag började gömma mat för min mamma i mitt rum. När jag blev lite äldre och slutade på fritids så sprang jag alltid hem när skolan var slut för att sätta mig i mitt rum och kolla på TV och då slutade det oftast med att jag hittade något i skafferiet och åt instängd i mitt rum. Mamma och min styvpappa var ju på jobbet så dom kunde ju inte direkt stoppa mig.
När man har ett sånt missbruk som jag hade blir man väldigt hemlighetsfull när det gäller mat. Självklart gick jag upp massor i vikt och jag märkte att jag blev större än alla andra i min ålder och jag börjde må ännu mer dåligt.

Är man överviktig så tror folk att dom har rätt att påpeka det och vara elaka. I alla år som jag gick i grundskolan blev jag mobbad för att jag var övervikig, ett fetto, en tjockis etc. Detta gjorde bara min situation värre och jag gick upp ännu mer.
Efter att vi bodde i den lägenheten i Sthlm så flyttade vi till en stor villa och till en helt annan kommun. Nu var detta andra gången jag var tvungen att byta skola. Jag hoppades så innerligt att barnen på den här skolan skulle vara snällare och inte vara mobbare. Jag hade fel, det blev mycket värre med åren i den nya skolan.

Under tiden som jag gick i den nya skolan försökte jag verkligen gå ned i vikt. Jag började på Innebandy vilket var super kul och det är helt klart min favorit sport men sen så lades laget ned för att vi var för få spelare. Där rök den drömmen om att kunna bli proffs i Innebandy. Jag gick absolut ned av att gå på den sporten men sen gick jag upp igen och mobbingen tog fart på riktigt. Jag var egentligen inte tillräckligt gammal men jag fick ändå pga mitt tillstånd, så jag gick med i Viktväktarna. Efter min första vecka på Viktväktarna så gick jag ned 1,7 kg! Och det fortsatte i den riktningen tills jag var tvungen att sluta för att min mamma inte hade råd.
Självklart gick jag upp igen.. När jag började i gymnasiet så blev det extremt jag gick upp 10 kg första året.

På vintern i 2:an fick jag nog! Nu har jag gått ned 13 kg! Men nu har jag gått upp två igen. Just nu i skolan är det ganska problematiskt som har gjort att jag inte vill gå till skolan ibland men det är bara att bita ihop. Idag kan jag säga att jag är mycket starkare än för några år sedan och jag klarar av dessa tjejer utan problem.

Att skriva ned allt detta har verkligen hjälpt mig. Det är inte alltid man kan få ned sånt här i ord.
I dagens läge behöver jag gå ned ca. 30 kg. Kommer jag att lyckas? ABSOLUT!
Många som känner mig tror inte att jag kan klara det, men vet ni vad jag säger då? UTMANING ACCEPTERAD!

/Alexandra♥


P.s. Idag har jag kontakt med min pappa och han är världens finaste, bara så att ni inte tror att han är en skitstövel för det är han inte. ;)